varannan dag

Jag tränar varannan dag. Idag var det varannan dag. Jag gjorde något bra. Kom hem, kände mig trött i huvud (eftersom allt i mitt "liv" suger!) och kropp (eftersom jag sov dåligt?). Tänkte "äh, jag skiter i att träna, gör det i morgon i stället" och hängde läpp. Sen blev jag sur på mig själv, men i stället för att fortsätta sura och inte träna så slutade jag sura och tränade. Det var bra gjort. Får ledig fredag! Har ont överallt! Kommer eventuellt inte komma ur sängen i morgon!

Målet är rutin. Och att bli, jag vet inte, smal. Så snygg det går att vara när man är jag (vilket jag omöjligt kan vara som tjock). Men först rutin. Jag måste bli en tränande person, eftersom jag aldrig varit det "naturligt" (okej vi är väl överens om att "naturligt" är ett jävla skitord som borde ledas ut bakom vedboden och skjutas, men ändå). Någon sa att det tar sex månader att skapa en rutin. Jag är halvvägs. Det känns ändå ganska bra. Jag är starkare, har bättre kondition, har kommit i byxor jag aldrig kommit i sedan jag köpte dem. Börjar få muskler som syns litegrann. Samtidigt känner jag något i vissa ögonblick av träningen, när jag inte svär åt sandsäcken eller koncentrerar mig på rak rygg. Jag vet inte vad det är riktigt, men att känna musklerna jobba, göra en rörelse utan att känna den. Jag har aldrig varit en graciös person, i alla fall inte fysiskt. Stor, klumpig, stel. Men i de lägena undrar jag om det inte är någon slags grace som ilar längs ryggraden. Jag inbillar mig inte att det ser graciöst ut, men känslan är där på något vis. Kanske. Eller så är det väl gaser eller nåt.

(Ja. Jag har skrivit om träning några gånger förut. Det har gått åt helvete varje gång. Det här är första gången jag fokuserat på själva rutinen. Det är en skillnad i alla fall. Vi får väl se. Skiter det sig igen så kan man ju alltid höppe i älva med sten i fickorna.)